Till en näktergal i Malmö
Text Hjalmar Gullberg Musik Östen Warnerbring

Jag mötte vänner i så många länder
men varför blev man ensam under skyn
Jag älskar det som flyr ur våra händer
Jag älskar det som doldes för vår syn
Här ligger jag en fånge mellan lakan
och lyssnar i en mörklagd paviljong
Jag älskar mörkret och jag älskar vakan
Jag älskar tystnaden som blev till sång.

I sjukhusparken hänger månens lykta
det glittrar genom rullgardinens dok
Nu lyssnar alla sorgsna och betryckta
tilll Höga Visan ur naturens bok.
Den störste sångaren på denna jorden
har kommit för att skingra våra kval
jag hör musik och letar efter orden
Sjung näktergal min hemstads näktergal

Från vilket paradis är stämman lånad
som tränger in i rummet där jag bor
Så sjöng du när jag föddes i din månaden
för en förtvivlad kvinna som blev mor
En majnatt hände det som ingen visste
vår stora hemlighet kom ingen åt
Den som försökte spåra oss tog miste
i toner dränkte du min första gråt

Dig vill jag intill döden efterlikna
o sångare som vägrar att bli sedd
De sökte fånga dig och står besvikna
på villospår blev jägarn ledd
Dig känner ingen - ingen utom träden
Har sett om du är vacker eller ful
snart hörs i toppen trastens sommarkväden
- då tiger du som sjöng i låga skjul.

Lär mig att inför världen vara liten
Vad gör det att jag vandrar mot min höst
att jag blir ensam, grå och väderbiten
En majnatts melodi har sprängt mitt bröst
Oh näktergal jag var en gång din like
nu är jag åter stum och sjunker matt
tillbaka i det anonymas rike
det skulle vara lätt att dö inatt.