|
|
|
Vår och söndag
mässan är slut
och folket kommer ur kyrkan ut
Och orgeln spelar till utgången
och sista stoldörren smälls igen
och skaran sig sprider
var liten grupp
vid hemmet stannar och dörrns slås upp
och sistgga flocken i långsam tåg
drar hän därborta i mörkgrön råg.
Där ligger byn i söndagsmak
med kalkade väggar och mossiga tak
Ut över blänkande byadamm
sig lutar knotiga pilar fram
i mossa fuktig från i år
i krattad hage en spade står
och apeln sig hukar med krona kal
bland grågröna buskar tuppen gal.
Ren röken ur skorstenen blåser hän
emellan almar och poppelträn
nu gumman ur kyrkodräkt väl gått
låst in den och eld i spiseln fått
Vid gaveln där solen värmer som bäst
står far och skiner i söndagsväst
Han tänt sin pipa, han ler så smått
Hans jord sig gassar
han själv mår gott. |
|