Östen minns i September


NÄR VI FICK AMERIKANSKA ARMÉN PÅ FALL

Våren 1952 var jag på turné i södra Tyskland för att underhålla amerikanska armen på deras olika förläggningar i trakterna av Wurzburg. Jag jobbade men en orkester som hette ”Totty Wallen och hans vilda vikingar”. Förutom Totty på bas och dragspel var det hans bror Ville Wallen på trummor. Arne Feldt piano Bosse Ohlsson gitarr, Barbro Lager sång och jag tenorsax och sång. Vi färdades med amerikanarnas armébussar annars hade vi aldrig kommit innanför grindarna till de olika baserna.

En kväll stoppades vi av fyra MP:s och en flerstjärnig general med ett stort smile på läpparna kom ombord och undrade om han kunde få ”lifta” med oss…, han skulle ganska långt in på området. Welcome sa vi utan att tänka på att mitt i bussen hade vår kapellmästare 10 sekunder innan generalen steg ombord avlossat en brakskit som ljudmässigt dallrade i hela bussen men som luktmässigt nådde sitt totala maximum just när generalen kom in.

Vi i orkestern visste ju om det här sedan ett par månader och hade så sakta hunnit vänja oss men en oförberedd general stannade upp, trodde inte sin näsa och skrek till chauffören ”open the door.., och kastade sig mer eller mindre ut ur bussen. Om Adolf Hitler hade vetat om ”vårt” hemliga vapen några år tidigare hade kanske utgången av andra världskriget blivit en annan.

Lämna en kommentar

*