Östen minns i Mars


PISSERÄNNAN

Det måste ha varit i slutet på 50-talet. En av många dåtida jazzklubbar som öppnade och stängde i Malmö hade hittat den perfekta lokalen utanför Malmö centrum. Nämligen dansstället Solhagen.

Jag var där och spelade då och då och en kväll skulle det vara lite extra. Man hade engagerat Lasse Gullin och Rolf Billberg. Roffe var den tidens nya stjärnskott på såväl alt som tenorsax. Lasse och Roffe spelade mycket ihop och nu kom bägge till ett välfyllt Solhagen. Jag var naturligtvis där i olika kombinationer som spelade innan huvudattraktionerna gjorde entré. Dom gjorde en fin konsert men man fick bara hålla på till klockan elva – om jag minns rätt.

Så efter elva gick alla hem nöjda och belåtna. Till slut satt bara jag och Lasse och Roffe kvar. Då säger Lasse att han vill spela lite mer.
– Men va fan här är ju inget komp
– Skit samma
Så jag plockar upp min altsax. Och där sitter man med två inte helt obegåvade saxofonister i en tom dansbanelokal utanför Malmö.

Någon av oss säger att det är en så dålig klang i den tomma lokalen varvid någon av oss (?) säger ”figgan” varefter dessa tre figurer med sina instrument går in på herrfiggan och finner snart att den bästa klangen har vi vid pisserännan. DÄR i pisserännan medverkar jag i mitt livs bästa jam. Utan publik utan komp plus att vi ganska snabbt bestämde oss för att inte spela standardlåtar och inga tempo och inga tonarter. I viss mån var vi väl inspirerade av Lennie Tristano och Lee Konitz-gänget. Det var med andra ord ”Free forms”.

I närmare två timmar blandades pissdoften med en hel del ganska bra musik.

Tack Lasse och tack Roffe.

Lämna en kommentar

*