Ett sista farväl

Fredagen den 26:e Maj kl 17.40 2006, så sänktes den vackra mossgröna urnan med askan från Östen ner i havet, i Öresund utanför Råå. Vi anhöriga befann oss på en plats inramad av jordplätter som betytt mycket för honom. Ven, Glumslöv, Helsingborg och Danmark naturligtvis. Solen tittade fram mellan molnen och strax efteråt flög en mås upp längs sidan av båten och låg kvar i vinden en stund. Rundade sedan fören, och landade mjukt i vattnet i närheten där urnan sjönk.

Latitud 55° 58,983 Longitud 12° 42,807.

osten-i-havet1

osten-i-havet2


Två veckor tidigare, under en vacker solig vårvinterdag
 tog släktingar och vänner farväl av Östen i Sancta Maria kyrkan i Helsingborg. Klockan 11.00, Lördagen den 11 februari 2006. Solstrålar letade sig in genom kyrkfönstren och skänkte hopp inför framtiden. Tack till er som mötte upp och er andra som på olika sätt visat medkänsla och engagemang, samt er som genom livet har skänkt honom stunder av lycka. / Familjen

 

osten-b

Artikel om begravningen i Helsingborgs Dagblad

Comments

  1. Carola Wallin says:

    En underbar, stark röst, en sångare som verkligen kunde sjunga, jag gillade Östens mera vemodigare låtar, med min finländska bakgrund, och har sedan 67 EP:n där bl.a. ”Som en dröm” ingår. Den EPn blir ju 50 år i nästa år. Den har ett nostalgiskt pris skulle jag tro. En riktig artist, vemodigt när en sådan lämnar oss ”för tidigt”, men man kan njuta och glädjas med Östen i hans låtar.

  2. Jane Rasmussen says:

    Jag har hört en sang med Östen som handlade om andra verdkeigs slut. Han sitter i Skanör Og tigger på Danmark hvor lysene tändes for förste gång i 5 år.
    Er der nogen som kender den ??

  3. Krister Andersson says:

    Krister Andersson
    En av alla de ”bästa” sånger som ”Östen med rösten” gjorde till oss… jag förstår att att danskt hjärta smälter när man hör denna sången. Så finstämd och känslig, ett mäktigt vittnesmål om en snart glömd tid
    Här är den, sjunga får du själv göra men jag tror du kan melodin ;o)
    Mycket nöje och en kallsup av nostalgi…

    Det var en lördagafton
    Dansk folkvisa Text Östen Warnerbring

    Det var en lördagsafton på våren 45
    Jag hade vart i Limhamn och hälsat på en vän
    Jag cyklade länds stranden och kom till Ribersborg
    Och Sundet låg så mörkt och kallt som om det hade sorg.

    Då såg jag plötsligt ljuset det kom från Köpenhamn
    Det skimra som en pärlband längs hela Sundets strand
    Jag kunde inte minnas att jag hade sett det förr
    För mig var den danska sidan en stängd och bommad dörr

    Men ut på Limhamnsfältet det strömmade en flod
    Av människor som sluppit en värld av krig och blod
    Och någon tog en roddbåt och började att ro
    Det verkade rätt långsökt då men tanken den var go`

    Sen fortsatte jag hemåt bland jubel och bland skrik
    Champagnekorkar smällde och stämningen var fin
    Men det jag minns var ljuset, just när jag cykla hem
    Som tändes denna femte maj på våren 45.

Lämna en kommentar

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.