Arv och eget
Text Gabriel Jönsson Musik Östen Warnerbring

En slaga går en slaga slår
långt borta i mitt blod
Igenom långa led av män
hör jag den trygga takten en
som jag först sent förstod

En åra går en åra slår
emot en relings kant
långt borta i det blod jag ärvt
och sjömäns shanties klinga djärvt
bakom min bröstkorgs spant

Det är min lynnes dubbla lott
att jordens ro och havets gång
ej sluta med sitt växelspel
Den är den vackra arvedel
som skapar trygg fast flyhänt (flyktig) sång

Och bort går år och det blir vår
och genom blodet bärs igen
en rytm från rons och orons män
God är den jord jag jämt är när
men all min lust är inte där.

Och när det redes mig en grav
Där Glumslövs källsprång gå
skall det på stenen står:
Själv sjöng jag blott en liten stund
sjung för mig evigt, Öresund